Jui

Hela klassen är tyst. Eller ja, så pass tyst att man kan höra ljudet av bänkgrannens andetag. Böckerna vi läser prasslar, folk suckar och kastar bedjande blickar på klockan på väggen. Men den går förstås inte fortare för det. Minut efter minut går, minuten blir till en kvart, och först då höjer läraren rösten.
"Jaa minsann, nu ska ni välja två av dikterna i boken, och berätta deras förhållande till varandra. Okej, kan ni göra det barn?" säger hon och ser ut över klassen. Hon lyckas nästan övertyga oss om att vi har en talan i saken. Nästan. Hela klassen drar en gemensam suck, biter ihop och fortsätter bläddra i de mördande tråkiga diktsamlingar vi har i händerna. Minuterna går. Kvarten som gått blir till en halvtimme, som nästan hinner bli till en full timme innan ms. Jekell yttrar sig igen.
"Okej, okej, nu borde ni ha hittat något, eller hur mina små pussinuttgull?" När klassen mumlar instämmande skiner hon upp, hon påbörjar en mening som jag avbryter genom att räcka upp handen. "Jaa Julia lilla?" säger hon istället. "Joo, jag funderar bara på om den här dikten funkar med en här.." jag visar två dikter i boken, som är ca. 300 sidor tjock. Det finns alltså ganska hyfsat många dikter däri. Jekell nickar uppmuntrande. "Det blir suuperbra! Låt oss nu börja! Jo just det, jag skulle faktiskt vilja börja. Jag har valt... sidan tvåhundra tree, och .. trettiofem!" Jag tror inte mina öron. Jag tittar ned på boken i min hand och ser på sidnumren. Nej, jag har inte fel. Läraren har tagit mitt val. I bänken bredvid mig fnissar Paniz tills hon nästan ramlar av stolen. Jag suckar, vad kan jag göra?

"Jaa, det var alltså mitt val. Julia? Ville du göra efter mig?" hennes leende är fruktansvärt gulligt, smörigt, silkeslent.