H&M beställningen
Koder, Beeptest och fröken Sverige-tal.
Beep-testet idag gick hyfsat. Jag förbannar den person som kom på ett så idiotiskt prov. För er som inte vet vad ett beeptest är för något, så går det helt enkelt ut på att springa så länge som möjligt, fram och tilbaka på en sträcka på 20 meter. Som om detta inte vore nog ska man också springa i takt med ett pip, som succesivt ökar takten tills du lägger dig ned och dör av utmattning. Då får du en varning. På tredje varningen måste du avbryta provet. Springer du 20 - 50 gånger fram och tilbaka får du G. 50 - 80 gånger är VG, och 80 gånger och uppåt är MVG. Jag hamnade på nivå 8.5, vilket betyder ungefär 60 gånger fram och tilbaka.
Sen så ska jag ge mig på lite moral-snack. Till personen som tidigare idag knäckte mitt lösenord, bytte det och la ut ett idiot-inlägg har jag inte mycket att säga. Jag uppmanar bara er andra att ha bättre förnuft än så.
Nytt i bloggen!
Jag har under dagen uppdaterat bloggens design. Den är nu väldigt rosa, som ni ser. Jag är väldigt flickig, och jaa.. vilken färg är flickigare än rosa? Jag har även infört I min Ipod. Det känner ni nog igen från alla andra bloggar som har så, men jag tyckte om konceptet. Jag ska försöka uppdatera den så ofta jag kan!
Som så ofta förr. Inga fler nycklar.
100 % skillad i matlagning
Jag sniffar i tomma luften, luktar det inte lite... bränt? Äh, det är säkert inget. Jag vänder tillbaka huvudet mot datorskärmen och fortsätter navigera på internet. Sniff sniff. Joo jag är säker på att det luktar. Jag ser mig omkring. Ugnen är avslagen, inga ljus är tända. Det är bara jag och mamma hemma, jag håller på att laga mat. Vänta nu.. laga mat?! Jag ser på spisen, där min vackra bechamelsås nyss puttrade fridfullt. Det gör den inte längre. Mjölk och mjöl stänker åt alla håll då jag springer fram för att rädda den, och jag inser snart att mitt mästerverk är utom all räddning. Jag suckar och stänger av spisen.
Definition av; t r å k i g t
Norska/Danska/Svenska - Same shit?
"Ehh.. jaa hejsan där. Jag skulle vilja beställa lite kläder ur H&M katalogen, ehh.. om det går bra?"
"Jajjamensan föirståjr dou. Rabbla ubb nummre di så tjöör vi."
Helvete. Hon som valt att svara på just mitt samtal, av alla hon kunde välja på, pratar norska. Missupppfatta mig rätt, jag har inget emot norrmän(niskor?), men jag förstår verkligen inte vad dom säger. Jag måste ha något medfött gen-fel som gör att jag inte för mitt liv kan få 'tjöör' till 'kör'. Jag vet att det klokaste att göra nu vore att slänga på luren och ringa upp igen, i hopp om att en annan telefonist ska svara. Men jag är en snäll flicka. Och förresten, hur svårt kan det vara?
Det samtal som följde är inte värt att upprepas här. Jag kan bara säga att telefonisten valde att koppla mig till någon annan efter två minuter.
Med ett leende på läpparna..
Jag öppnar ögonen, nej, jag har inte sett i syne. Min garderob är totalförändrad. Farmor har tydligen tagit sig friheten att möblera om, och också tyckt att det har varit nödvändigt att hänga om, rensa ur och kasta saker. Andas. Jag letar förtvivlat med blicken efter mina favoritjeans. Hon får inte ha slängt dom. Nej, där hänger dom. Jag går in, letar bland kläderna, ser med förtvivlan vilka kläder som har klarat sig genom farmors filtrering. Som tur är tycks favoriterna finnas kvar. När jag har kontrollerat att min neccesär fortfarande är i säkerhet, att hon inte har slängt min balklänning och att hon inte har läst min dagbok vågar jag andas ut.
Etttvåtrefyrafemsexsjuåttaniotio... Helgen tycks bara bli längre.
Jag + Chipspåse = not good.
Ett efter ett slinker chipsen ned i magen min, och whoopsan nu är påsen slut. Hm.. hur gick det till?
När svenskaläraren går från irriterande störning till hatobjekt.
"Jaa minsann, nu ska ni välja två av dikterna i boken, och berätta deras förhållande till varandra. Okej, kan ni göra det barn?" säger hon och ser ut över klassen. Hon lyckas nästan övertyga oss om att vi har en talan i saken. Nästan. Hela klassen drar en gemensam suck, biter ihop och fortsätter bläddra i de mördande tråkiga diktsamlingar vi har i händerna. Minuterna går. Kvarten som gått blir till en halvtimme, som nästan hinner bli till en full timme innan ms. Jekell yttrar sig igen.
"Okej, okej, nu borde ni ha hittat något, eller hur mina små pussinuttgull?" När klassen mumlar instämmande skiner hon upp, hon påbörjar en mening som jag avbryter genom att räcka upp handen. "Jaa Julia lilla?" säger hon istället. "Joo, jag funderar bara på om den här dikten funkar med en här.." jag visar två dikter i boken, som är ca. 300 sidor tjock. Det finns alltså ganska hyfsat många dikter däri. Jekell nickar uppmuntrande. "Det blir suuperbra! Låt oss nu börja! Jo just det, jag skulle faktiskt vilja börja. Jag har valt... sidan tvåhundra tree, och .. trettiofem!" Jag tror inte mina öron. Jag tittar ned på boken i min hand och ser på sidnumren. Nej, jag har inte fel. Läraren har tagit mitt val. I bänken bredvid mig fnissar Paniz tills hon nästan ramlar av stolen. Jag suckar, vad kan jag göra?
"Jaa, det var alltså mitt val. Julia? Ville du göra efter mig?" hennes leende är fruktansvärt gulligt, smörigt, silkeslent.
Studieregel nr. 1; lös alla eventuella shoppingproblem innan du ens försöker..
Nu ska vi see. Jag öppnar biologiboken, slår upp rätt sida och stirrar på det första ordet. Jag börjar läsa, oj vad intressant det är, ojojoj så intressant. Jahaja så fungerar det.. Undrar om H&M fortfarande har rea.. Nej läsa var det! Precis, jaadå proteiner och kolhydrater och.. för jag skulle ju verkligen vilja ha den där tröjan.. Nej nu måste jag skärpa mig! LÄSA, det ska jag göra! Jaha tänk att det kan vara så.. jaha, okej.. levern ja.. undrar om den finns i deras katalog..
Missuppfatta min förra rubrik på rätt sätt..
Paniz och jag pratar på msn. Hon har läst mitt nya inlägg.
Paniz: Haha, är det jag som är porrmasken?
Jag: Men lilla gumman, en pormask är en finne
Paniz: Jaha..
Vissa lider av pormaskar. Själv är jag allvarligt sjuk orsakat av latmasken.
Dagens uppsnappat
Tjejen; Ursäkta, vill du sitta?
Tanten (på fullt allvar); vaddå, tycker du att jag är gammal?
Tanten blänger surt på den artiga tjejen som ser helt chockad ut. Ingen säger något, tills tjejen ska gå av.
Tjejen (nästan skriker); Fett mycke äldre än jag i alla fall!
Matteprov for dummies
1.1 x 1.1 x b x h är... hm.. nej nu skiter jag i det här. Jag tar matteprovet i vänster hand, ritar ett stort vackert hjärta där svaret borde stå och lägger provet på bordet. Jag snor åt mig två av godisarna som läraren tillhandahåller till oss, det är ju trots allt alla hjärtans dag, och smiter elegant ut ur klassrummet. Jag bär mitt misslyckande med stolthet.
...
Tack för er som trofast har följt bloggen och mejlat era responser. Tack till er som peppar mig. Jag lovar att bloggen en dag ska återvända med full styrka. Jag vet bara inte när.
God Jul!
Tack för mig ! Vi ses efter jul! // Jui
Sanningen om klänningar
Jag springer, knuffas och rivs. En kvinna stampar mig på foten, och en annan drar mig till och med i håret. Jag skriker. Alla stannar upp en sekund. "Chilla, guud! Det är bara en klänning" De titta på mig, allihop. Sedan springer de. Som målmedvetna missiler sickzackar de sig genom mängden kläderhängare. Men jag hinner först. Framför mig har jag tre stänger med klänningar på, det är H&Ms 17:onde Gift of the Day-kampanj, och idag är erbjudandet en riktigt söt klänning med sammetstryck. Alla vill vi ha den, men vem ska få den?
Jag rusar fram till den första, grabbar tag i en grå och en rosa i storlek 34 och 36. Jag närapå biter en kvinna i handen när hon försöker rycka åt sig dem, och kastar mig sedan in i provrummen. Safe.
Jag sätter på mig klänningen i storlek 34. Den är fruktansvärt svår att knäppa, jag får kämpa en lång stund innan jag slutligen får upp dragkedjan. Jag vänder mig sakta mot spegeln, flämtar till och kastar av mig den igen. Jag går ut i affären igen, hänger tillbaka klänningarna och svär bara lite åt hon som nästan slår omkull mig för att få tag i det som jag hängt ifrån mig. Jag lunkar surt ut ur butiken.
Fyy va ful den va.
Lussebullar och .. lussebullar
"Ehh.. jag skulle bara.. ta ehh.. pennan!" "Men Julia, du vet att man bara får ta en lussebulle var". Jag nickar, vänder mig surmulet om och lunkar tillbaka till mig plats. Där sitter jag sedan och funderar, planerar och filosoferar. Det finns en lösning till de flesta problem.. Näe inte till det här. Jag sitter på ett kontor, kanske sex meter från ett fikabord. På det fikabordet ligger en påse, och i påsen ligger det fjorton småå söta lussebullar. Jag har redan tagit en, såklart. Kruxet är bara hur jag ska komma åt resten. Det är ju ändå ingen som äter dem, de bara ligger där och luktar muumms. Jag inser att om jag går lixom naturligt, avslappnat, vanligt fram till fikabordet och förbi det, som för att dricka vatten, men plötsligt stanna upp, vända mig om, sno en bulle och springa som vinden till toaletten. Det borde funka.
Jag reser mig upp, tar ett steg, naturligt, två steg, jättenaturligt, tre steg, ojojoj va naturligt..
"Julia, vart ska du?"
Morris och jag har en hat-käreks relation.. Jag älskar honom, han hatar mig..
Den dånar öronen, bakgrundsmusiken till någon dålig westernfilm. Morris stoora blanka ögon plirar surmulet på mig. Mina blå småå ögon plirar lite också. Sedan går jag till attack. Morris tar ett skutt upp i soffan, upp på ryggstödet, ned på marken, in i köket och upp på en stol. Jag föjler efter. Han är snabb, mycket snabbare än jag, allt jag ser är en liten svart svanstipp när han rundar hörnen. Men jag hänger med.
"MJAOO!" Morris mjauar ut sitt krigsrop.
"
MJAUUU!" Jag är inte sen att härma.
Morris tittar konstigt på mig, som för att säga:" Kallar du det där ett mjau?" och kastar sig sedan över mig, sätter sig på min mage och ger ut ett lågt "mejaww".
Det är hans segerrop.