Finns det något bättre än när H&M - beställningen dimper ned i lådan? Förmodligen inte. Massor av underbara kläder, bara till mig. Själva känslan när jag känner lukten från plastpåsarna är underbar. Sniff sniff. Äntligen.

Jag har fått in lite info om att designen ska se missbildad ut i vissa webbläsare. Jag har åtgärdat problemet i Internet Explorer 6, men annars är jag oförmögen att göra något. Beklagar! I sinom tid ska jag lägga in bakgrundsljud till sidan, men just nu är jag på fel plats. Jag behöver mammas dator!

Beep-testet idag gick hyfsat. Jag förbannar den person som kom på ett så idiotiskt prov. För er som inte vet vad ett beeptest är för något, så går det helt enkelt ut på att springa så länge som möjligt, fram och tilbaka på en sträcka på 20 meter. Som om detta inte vore nog ska man också springa i takt med ett pip, som succesivt ökar takten tills du lägger dig ned och dör av utmattning. Då får du en varning. På tredje varningen måste du avbryta provet. Springer du 20 - 50 gånger fram och tilbaka får du G. 50 - 80 gånger är VG, och 80 gånger och uppåt är MVG. Jag hamnade på nivå 8.5, vilket betyder ungefär 60 gånger fram och tilbaka.

Sen så ska jag ge mig på lite moral-snack. Till personen som tidigare idag knäckte mitt lösenord, bytte det och la ut ett idiot-inlägg har jag inte mycket att säga. Jag uppmanar bara er andra att ha bättre förnuft än så.

Behöver jag ens säga vad som är problemet? Naturligtvis har jag tappat bort mina nycklar. IGEN. För mina trogna läsare är detta inget ovanligt. Jag tror att jag har tappat bort dom... hm.. 3 ggr (det senaste året). Det enda problemet är att den här gången har jag ingen som helst aning om vart jag har tappat dom. Dom kan ligga på mcdonalds vid hötorget, dom kan ligga på trottoaren, på en buss, tunnelbana, det vill säga vart som helst. Jag kan inte beskriva hur trött jag är på mig själv just nu. Jag kanske ska uppföra någon slags strejk mot nycklar. Tvinga tekniken att utveckla fingertryckslås istället. Jaa, det låter bra.

Hur jag än vrider och vänder på tidningen hittar jag inte något som jag inte har läst. Jag bläddrar förtvivlat. När sökningen resulterar i ingenting reser jag mig upp. Snurrar ett varv åt vänster. Sedan ett åt höger. Sätter mig ned. Ställer mig upp, snurrar några varv till. Blir plötsligt snurrig och slänger mig på sängen. Slår på tv:n, bläddrar igenom alla kanaler. Tvshop. Ricky Lake. Operah. Lite mer tvshop. Ricky Lake i repris. Suck. Jag slår på datorn, loggar in på msn. En av mina 146 kontakter är onine, och denna är afk. Tittar ut genom fönstret. Suck suck. Dubbelsuck.

"Väjlgommen dil HåHem, dou pradar mejd Anne"
"Ehh.. jaa hejsan där. Jag skulle vilja beställa lite kläder ur H&M katalogen, ehh.. om det går bra?"
"Jajjamensan föirståjr dou. Rabbla ubb nummre di så tjöör vi."

Helvete. Hon som valt att svara på just mitt samtal, av alla hon kunde välja på, pratar norska. Missupppfatta mig rätt, jag har inget emot norrmän(niskor?), men jag förstår verkligen inte vad dom säger. Jag måste ha något medfött gen-fel som gör att jag inte för mitt liv kan få 'tjöör' till 'kör'. Jag vet att det klokaste att göra nu vore att slänga på luren och ringa upp igen, i hopp om att en annan telefonist ska svara. Men jag är en snäll flicka. Och förresten, hur svårt kan det vara?

Det samtal som följde är inte värt att upprepas här. Jag kan bara säga att telefonisten valde att koppla mig till någon annan efter två minuter.

Etttvåtrefyrafemsexsjuåttaniotio.. vad kommer sen?! AHHH!! etttvåtrefyrafemsexsjuåttaniotio.. puuh.. Andas. Andas in, andas ut. Lugna tankar. Tänk på pappas sista ord; "Var snäll nu Julia" Snäll. Jättesnäll. Ojojoj va jag är snäll. Snäll. Andas. Puuh.

Jag öppnar ögonen, nej, jag har inte sett i syne. Min garderob är totalförändrad. Farmor har tydligen tagit sig friheten att möblera om, och också tyckt att det har varit nödvändigt att hänga om, rensa ur och kasta saker. Andas. Jag letar förtvivlat med blicken efter mina favoritjeans. Hon får inte ha slängt dom. Nej, där hänger dom. Jag går in, letar bland kläderna, ser med förtvivlan vilka kläder som har klarat sig genom farmors filtrering. Som tur är tycks favoriterna finnas kvar. När jag har kontrollerat att min neccesär fortfarande är i säkerhet, att hon inte har slängt min balklänning och att hon inte har läst min dagbok vågar jag andas ut.

Etttvåtrefyrafemsexsjuåttaniotio... Helgen tycks bara bli längre.

Det är någonting med fredagar. Något som gör att alla mina murar faller. Just idag menar jag godismurarna. Jag funderar. Smygkikar. Får inte titta. Blundar. Smygkikar. Åh, vem försöker jag lura? Jag tar två steg mot dödsdomen. Lyfter upp den. Luktar på den. Stoppar den i munnen. Oh shit. Nu är det kört.
Ett efter ett slinker chipsen ned i magen min, och whoopsan nu är påsen slut. Hm.. hur gick det till?

Hela klassen är tyst. Eller ja, så pass tyst att man kan höra ljudet av bänkgrannens andetag. Böckerna vi läser prasslar, folk suckar och kastar bedjande blickar på klockan på väggen. Men den går förstås inte fortare för det. Minut efter minut går, minuten blir till en kvart, och först då höjer läraren rösten.
"Jaa minsann, nu ska ni välja två av dikterna i boken, och berätta deras förhållande till varandra. Okej, kan ni göra det barn?" säger hon och ser ut över klassen. Hon lyckas nästan övertyga oss om att vi har en talan i saken. Nästan. Hela klassen drar en gemensam suck, biter ihop och fortsätter bläddra i de mördande tråkiga diktsamlingar vi har i händerna. Minuterna går. Kvarten som gått blir till en halvtimme, som nästan hinner bli till en full timme innan ms. Jekell yttrar sig igen.
"Okej, okej, nu borde ni ha hittat något, eller hur mina små pussinuttgull?" När klassen mumlar instämmande skiner hon upp, hon påbörjar en mening som jag avbryter genom att räcka upp handen. "Jaa Julia lilla?" säger hon istället. "Joo, jag funderar bara på om den här dikten funkar med en här.." jag visar två dikter i boken, som är ca. 300 sidor tjock. Det finns alltså ganska hyfsat många dikter däri. Jekell nickar uppmuntrande. "Det blir suuperbra! Låt oss nu börja! Jo just det, jag skulle faktiskt vilja börja. Jag har valt... sidan tvåhundra tree, och .. trettiofem!" Jag tror inte mina öron. Jag tittar ned på boken i min hand och ser på sidnumren. Nej, jag har inte fel. Läraren har tagit mitt val. I bänken bredvid mig fnissar Paniz tills hon nästan ramlar av stolen. Jag suckar, vad kan jag göra?

"Jaa, det var alltså mitt val. Julia? Ville du göra efter mig?" hennes leende är fruktansvärt gulligt, smörigt, silkeslent.

Jag öppnar dörren till mitt sovrum, går in. Låser efter mig, suckar. Jag ser ut över förödelsen, den kan inte ha orsakats av mänsklig styrka. Det är fullständigt kaos. Jag ser på min säng som skriker efter att bli bäddad, kläder som ropar "Häng upp mig, häng upp mig!" , marsvinsburen som kräver rensning, läxor som borde bli gjorda, två miljoner handväskor och massor av oidentifierbara saker. Suck. Suck, suck suck suck dubelsuck. Jag kavlar upp armarna, gör mig beredd på att dyka ned i råten, och får syn på en oöppnad Fridatidning. Nej men vad har vi här.. Jag plockar upp tidningen, river av plasten som hamnar på golvet och öppnar första sidan. Jag gör det någon annan dag. Säger vi.

Klockan är ~14.30, bussen på väg mot Hässelby är fullsmockad. En tjej ~16 år har fått en sittplats, och iakttas nu surmulet av en dam/tant i 60års åldern.
Tjejen; Ursäkta, vill du sitta?
Tanten (på fullt allvar); vaddå, tycker du att jag är gammal?
Tanten blänger surt på den artiga tjejen som ser helt chockad ut. Ingen säger något, tills tjejen ska gå av.
Tjejen (nästan skriker); Fett mycke äldre än jag i alla fall!

Om rektangelns bas och höjd båda ökar med 10%, undersök, förklara och bevisa i abstrakta uttryck hur arean förändras. Jag läser meningen en gång. Två gånger, och tre gånger. Jag fattar inte. Jag har matteprov, betygsgrundande i geometri, och jag har nästan avslutat ett prov som jag faktiskt är nöjd med. Tills nu. Jag läser frågan om och om igen, utan att riktigt kunna koppla ihop de två hjärnceller som behövs för att lösa problemet. Hm... det måste bli..

1.1 x 1.1 x b x h är... hm.. nej nu skiter jag i det här. Jag tar matteprovet i vänster hand, ritar ett stort vackert hjärta där svaret borde stå och lägger provet på bordet. Jag snor åt mig två av godisarna som läraren tillhandahåller till oss, det är ju trots allt alla hjärtans dag, och smiter elegant ut ur klassrummet. Jag bär mitt misslyckande med stolthet.